Prestationsångest

Länge trodde jag att det inte skulle gå. Jag drömde om att ställa mig under byggkranen intill kontoret och vänta på att den skulle tappa sin last i huvudet på mig. Och, jag erkänner, ett tag fantiserade jag om att få cancer, eller hjärtinfarkt, eller ngt annat allvarligt som skulle befria mig från uppdraget: att skriva Svenska Kennelklubbens jubileumskrönika om jakt och jakthundar under de senaste 25 åren. Jag brukar faktiskt inte ha prestationsångest (det hörde liksom ungdomen till). Men denna gång – hjälp. Tanken att Detta Är En Artikel Som Ska Leva i 25 År och Det Ska Dessutom Bli En Bok gjorde mig handlingsförlamad. Mitt vanliga mantra “Don’t get it right, get it written” tog liksom inte skruv. Jag sköt o sköt på det hela, gjorde mer research, ännu en intervju, ytterligare research, osv osv osv i all oändlighet.
Till slut blev det ju en artikel ändå, som alltid. 54 000 tecken, det längsta jag nånsin skrivit. Jag gjorde dessutom en intressant iakttagelse: i slutfasen av skrivandet var jag inte lika försiktig som jag brukar, tog ut svängarna lite mer. Kanske var det tidspressen, eller utmattningen, eller att jag till slut faktiskt blev sjuk på riktigt (i lunginflammation) – jag vet inte. Men det är en känsla jag sällan får annars, o det var spännande att skriva med den i kroppen.
Nu är artikeln i vilket fall ute, äntligen!!!!, snyggt utgjord av Hundsports chefred och AD Robert Widholm. Hur det blev? Kolla själv!

Tillbaka